Då blev jag plötsligt tacksam över min migrän

Blev lite ont om tid igår!

I alla fall.

På första lektionen i torsdags så började det flimra sådär framför ögonen som jag berättat en gång tidigare. Mina pappor – Elmestam och Tim – följde därför med mig till vårdcentralen där jag fick hoppa före i kön eftersom Elmers moder jobbade där. En tant kollade väldigt snett på oss för det. Sedan kom läkaren, ställde lite frågor och började lysa och vicka med pennor framför ögonen på mig. Jag skulle blunda och nudda mig på näsan, kolla reflexer (hon slog och slog på mina knän, men inget hände, så hon reste sig upp och sa förtvivlat "Du har ju inga reflexer!") och säga vilken hand hon vinkade med. Jag fattade alltså ingenting. Hade väl bara migrän?

"Du har antagligen inte en hjärntumör..." började hon.

Jaha! Det var alltså det hon testat mig för. Hjärntumör. Då blev jag aningen rädd. Men det gick över eftersom jag är så badass.

Sedan slutade flimret, jag fick inte så badass huvudvärk och så gick vi och simmade. Skulle öva crawl på idrotten, men jag tvivlar på att jag såg ut att crawla. Såg nog snarare ut som en extremt missnöjd katt där jag sprattlade omkring. Well well.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0