Familjen nappade på mitt förslag och bokade ett en liten lägenhet på ett lägenhetshotell placerat på Rethymnon, Kreta. Jag tänkte att senast vi flugit hade jag inte fått så värst ont i öronen, bara lite, och det kunde jag väl ta mig igenom två gånger till så att min kära familj skulle få göra sin utomlandsresa.

Till sist kom sommaren och det var dags för avfärd. Mitt huvud hade gjort ont i två dagar, men vi antog att det var stress. Dessutom hade jag 38 graders feber på kvällen innan vi drog iväg, men det sköt vi också åt sidan och jag tog en alvedon. Sedan kom dagen. Fredagen då vi lämnade Sverige för Grekland. Det gick bra då vi lyfte. Fick lock för öronen, men det fick jag alltid. Försökte tappert sova mig igenom hela flygningen - vilket inte gick så bra - och jag hörde kaptenen meddela oss att det var dags för inflygning. Usch, usch, usch, tänkte jag och blev med ens supernervös. Nässpray var på plats, likaså ett stort fett tuggummi och jag tuggade febrilt när planet sjönk. Och som det skar! Det kändes som att huvudet skulle sprängas. Öronen höll på att explodera när jag gång på gång fick lock och det skar som knivar överallt i hela huvudet. Men som allt annat fick detta också ett slut och vi landade på det varma Kreta.

Dagen gick, vi kom till hotellet, badade, åt, sov och vaknade nästa dag. Jag märkte att mitt vänsteröra fortfarande gjorde ont och att jag hade ont i halsen, så vi bad någon i receptionen ringa efter en doktor. Denne grekiske man var helt... helt... underbar! Han skrek och gormade hela tiden, skrattade när han upptäckte att det var något fel på mina lungor och diagnosticerade mig. Vi uppfattade inte helt vad han sa att jag hade mer än att jag hade öroninflammation, ett virus i halsen och någonting i lungorna. Har för mig att han faktiskt sa bronkit. Vette fan vad det är, men det låter allvarligt.

Jag fick mediciner i alla fall. Hur mycket som helst! Hum... nu ska vi se här. Penicillin (den sorten som rår sig på både öron och lungor eller något), hostmedicin, örondroppar och strepsils; halstabletter! Tror inte jag glömt något än så länge.

Dessa mediciner började jag ta. Kunde inte svälja tabletterna så det blev till slut så att vi fick krossa skiten och blandade upp med äcklig hallonsylt. Kommer aldrig mer kunna äta hallonsylt tyvärr. USCH. Det började skära i öronen igen, så fort jag svalde och halsen började kännas tjockare. Jag tog en alvedon, som inte hjälpte. Öronen fortsatte skära. Dagen därpå tog jag en ipren. SOM HJÄLPTE! Min älskade ipren. Skärandet försvann ett tag och jag kunde nästan känna mig frisk - om man bortsåg från halsen och den yttepyttelilla febern jag fick.

Jag gick inte ut. Det var för varmt ute och eftersom jag inte fick i mig någon mat pga. halsen och öronen så kändes det som att jag skulle falla ihop så fort jag kom utanför dörren. Så på dagarna satt jag ensam på hotellrummet och spelade yatzy med mig själv mobbad som jag var.

Vi skulle på återbesök på tisdagen, så pappa och jag åkte iväg till hans mottagning. Där undersökte han mig och konstaterade att lungorna var prima bananer igen, örat var bara en aning irriterat, men det högra hade nu också blivit det och halsen hade blivit betydligt sämre. Han skrev ut ännu mer mediciner. Nu fick jag Advil (något som vi senare upptäckte var ungefär detsamma som ipren) och någon vätska som jag skulle gurgla med. Hihi, gurgla! Han sa att jag inte fick vistas utomhus för att det satte ner kroppens immunförsvar eller något?

Till slut var det dags att åka hem. SVERIGE! JAAA! Jag tog två ipren, en stark halstablett och nässpray samt tuggade tuggummi vid landningen och det gick huuuuur mycket bättre som helst än den förra landningen. Dessutom var vi nu i Sverige igen!

Igår fick jag utslag, röda små prickar över hela magen och så gjorde halsen fortfarande ont så vi bestämde oss förr att åka till vårdcentralen i Mölndal för att dubbelkolla. Doktorn sa att mina öron såg bra ut och att det var ett virus i halsen, men när han fick se medicinerna jag tagit blev hans ögon klotrunda. Han ansåg att den grekiske doktorn var inkompetent eller något. Han bad mig ta några prover, vilket jag också gjorde och efter det kunde han bekräfta att jag inte hade halsfluss eller något sådant utan att jag hade körtelfeber - även känt som kyssjukan. Om man tog det penicillinet samtidigt som man hade körtelfeber fick man oftast utslag. En allergisk reaktion. Fick sluta med alla mediciner i alla fall. Kul!

Det finns dock någonting positivt med detta. Jag ska inte anstränga mig i 4-5 veckor så jag slipper idrotten i gymnasiet de två första veckorna! HIHI! Dessutom verkar jag ha fått en lindrigare version av körtelfeber om man jämför med de berättelser jag läste på nätet nyss. Nu är jag immun mot detta som tur är och lär aldrig få det igen. Det negativa är att min älskade lillebror kanske får det eftersom vi delade vattenflaska första dagen i Grekland och detta smittar just via saliv. Så om 4-7 veckor märker vi om jag smittat honom. Kul för honom.

Nu vet ni vad jag haft för mig i Grekland!