Vi pratade om svenska språket under middagen. På den enda svenskalektionen idag pratade vi nämligen om stavfel, meningsbyggnadsfel osv. och jag måste säga att jag är en språkpolis. Jag är en språkpolis så det tjuter om det. Har en siren och allt vettni! Fast nä.

Jag hejdar mig för att rätta folk som säger fel, mest för att jag själv tycker det är extremt besserwisseraktigt. Stör mig själv på folk som rättar och ska visa sig bäst. Men jag stör mig också på folk som säger han istället för honom, skärt istället för skurit. Vissa rättar jag hela tiden, mest för att jävlas. Min pojke till exempel. Eller mamma. Fast det är mest för att hon inte riktigt orkar bry sig om hur hennes sms ser ut. Får isärskrivna sms hela tiden från henne! "Skriv bord". Mamma, du "sär skriver"... Det är för att jävlas, för vem tar egentligen skada? "Fryst kyckling lever" hähä. Så bäst.

Folk bryr sig mindre och mindre om språket och jag stör mig mer och mer på folk som på allvar skriver "mej" istället för "mig", "dom" istället för "de" eller "dem". Det är okej i sms. Det är okej på msn, facebook, skype, ja, ni fattar. Men det är inte okej i uppsatser, jobbansökan, tidningsartiklar och andra officiella grejer! Jo, jag vet att "mej" och "dej" har blivit godkänt som grammatiskt korrekt, men jag tycker fortfarande det är fel.

Mejl istället för mail är okej. Mest bara för att jag gillar stavningen bättre på mejl.

Detta är bara mina åsikter! Jag är ju som sagt en liten språkpolis innerst inne.