Dag 07 - Min bästa vän.

Dag 09 - Min första kärlek.

   Kylan biter tag i mig så fort jag går utanför dörren, trots att jag är lika stor som en michelingubbe. Underställ och mjukisar, två par tröjor och en jacka, termos och halsduk, röda pjäxor och en knallorange hjälm - ja, man kan lugnt säga att jag är väl inpackad. Ändå ryser jag i hela kroppen denna tidiga morgon.

   Väl borta vid den folktomma ankarliften har min näsa och mina kinder nära på blivit köldskadade av den isande temperaturen och jag försöker förgäves få upp halsduken upp till skidglasögonen. Jag förbannar mig själv gång på gång och börjar så smått undra varför jag faktiskt gjorde ansträngningen att ta mig upp ur sängen såhär tidigt på morgonen.

   En ensam kvinna blänger på mig genom det frostade fönstret till det lilla lifthuset och jag flinar tillbaks under halsduken. Hon behöver inte gå ut för att hjälpa mig få tag i liften, det klarar jag bra själv och när jag vänder mig om efter att faktiskt fångat den ser jag henne le tacksamt mot mig.

   Jag fryser ännu mer nu. Ju högre jag kommer upp på fjället desto mer blåser det och jag gömmer mig i halsduken så gott det går. Tunga, gråvita moln ligger som ett tjockt täcke över himlen, men här och var finns lovande blå fläckar av himmel och där uppe, där liften tar slut, ser jag solen lysa upp en grandunge.

   Solen lyser mig i ryggen och det är knappt så jag fryser längre. Jag blickar ut över en fantastisk utsikt bestående av ståtliga, vita fjäll täckta av tusentals träd och en gigantisk, frusen sjö en bit bort. Jag sätter i stavarna och trycker ifrån med hjälp av dem och skidorna.

   En fridfull tystnad lägger sig. Ändå är det inte tyst. Den nypistade, räfflade backen är helt felfri utan den minsta skåra från en annan skida och jag glider fram med ett litet svischande ljud. Solens strålar har funnit sin väg genom molnen och belyser nu snön som lättsamt glittrar tillbaks likt lampor och jag stannar med handen i pannan, skuggandes mina ögon, utan den minsta tanke på att mina skidglasögon sitter på hjälmen.

   Glada tjut ekar bakom mig och jag vänder min blick upp i backen. De andra är tätt efter mig, med samma underbara känsla i kroppen och vi åker vidare, in bland de snöklädda granarna med morgonsolen värmandes i ryggen.