Jahapp. Ska skriva en rejäl berättelse om mig själv. Jag är då en helt vanlig tjej på 16 (snart 17!!) år som varken är speciellt speciell eller vanlig.

Nja, vet ni. Jag kommer inte på någonting. Nu skriver jag rätt av vad jag tänker. Vad jag tycker är de viktigaste att veta om mig.

Jag har alltid varit smal. Nej, där ljög jag faktiskt. Har inte alltid varit smal. När jag var bebis var jag smällfet och mamma skjuter numera alltid in kommentaren "Det såg ut som du hade gummiband runt handlederna" så fort hon får chansen. Men i övrigt har jag alltid varit smal. Vissa säger för smal, andra säger bara smal. Har sedan jag blev medveten om mitt utseende hatat hur jag såg ut. Hatade att jag fått en sådan smal benstomme. Dessutom hade jag blivit given en sådan där superkropp som gör att man kan äta hur mycket som helst utan att man går upp ett gram. Efter 2005 (kommer till det sen) så gick jag ner otroligt mycket och det var svårt att ta sig tillbaks. Nu däremot är jag nöjd med att vara smal. Bryr mig inte ett piss om någon människa tycker att jag ser för smal ut, för jag är som jag är och jag är bra som jag är.

Över till något annat! 2005 kanske passar bra. Har nämnt det några gånger innan, men antagligen har mer än hälften som läser inte den blekaste om vad jag pratar om. Det var nämligen såhär att jag blev magsjuk - vinterkräksjukan? -  i januari 2005, men den gick inte över så mamma tog mig till vårdcentralen där de kollade upp mig. För att göra en lång historia kort upptäckte de att mitt hjärta rusade. Som max var det nog uppe i runt 230 slag/minut. Jag fick elchocker, och måste bara påpeka att det inte alls är sådär dramatiskt som på tv, och fick inte anstränga mig för då skulle mitt hjärta börja slå snabbt igen. Därför sjönk min kondition till under 0. Åkte in och ut under hela 2005 fram till julen då de slutligen opererade mig. Första gången misslyckades de, men andra lyckades! Sedan dess har jag varit frisk som en nötkärna i hjärtat!

Och nu lite roligare grejer. Jag har en fantastisk pojkvän uppe i Sthlm vid namn Victor. Vi blev tillsammans i 8an, gjorde slut över en sommar, men blev sedan tillsammans igen i 9an. Sedan dess har vi varit ett par. Ett sådant där äckligt par som alla stör sig på. Nä, skojar. Så farliga är vi inte. Han valde i alla fall att flytta till Sthlm för att börja på ett gymnasium där uppe, vilket suger ganska hårt med tanke på att långdistansförhållanden är jobbiga.

Musik. Musik är nog det jag älskar allra mest här i livet. Om inte musiken hade funnits vet jag inte vad jag tagit mig till. Sedan jag var liten bebis och pappa spelade gitarr för mig har jag varit fast. Har spelat piano sedan trean, plinkat lite gitarr då och då och sjunger i duschen. Önskar att jag fick jobba med musik som vuxen.

Nej, nu hinner jag inte skriva så mycket mer! Ska nämligen ner och fika med min kära familj. Ni fick nog reda på lite nytt om mig i alla fall, även om det inte var en sådan presentation nu väntade er.