Sedan jag vaknade i morse har jag bara gått och väntat på en enda sak; att klockan skulle bli halv ett. Det var den tiden Victor skulle åka förbi för att stanna i futtiga minuter och för sista gången på detta sommarlov prata med mig ansikte mot ansikte.

I flera dagar har jag gått och fasat för detta ögonblick. Ögonblicket då han försvinner. Redan igår bröt jag ihop när jag insåg att vår sommar var över, att han mot min och hans vilja skulle bege sig tillbaks upp till Sthlm för att gå år 2. Nu är ögonblicket över. Och ni anar inte hur befriande det känns.

Denna sommar har varit den bästa hittills. Till en början var det svårt att ta sig tillbaks till ett förhållande och leva som vanligt då det hade gått 2 hela månader utan att vi setts. 2 hela månader av tomt tjaffs och bråk. Vi hade otroligt mycket i skolan både han och jag och det riktigt tärde på en att inte kunna uttrycka sig som man ville. Jag hade glömt hur det kändes att ha hans armar om mig. Hur hans läppar kändes mot mina. Hur hans ögon lyser när han börjar le. Jag hade glömt. När jag sedan plötsligt föll tillbaks i förhållandet började lyckan fylla mitt tomma bröst.

Det var länge sedan jag kände sådan här lycka. Framförallt de senaste veckorna har varit otroligt härliga. Först följde han med till sommarstugan och var där, bara min familj och han (värt att tilläggas är att bror min och Victor kommer onödigt bra överens och dampar hela tiden så fort de är tillsammans), och efter Sthlm blev det bara bättre och bättre. Nackdelen var bara att när man varit med varann såhär mycket så blir det ännu jobbigare när han ska ge sig av.

Jag ville inte släppa honom. Ville inte att han skulle säga hej då och gå tillbaks ut i bilen. Han pussade mig, sa hej då, att han kommer sakna mig och att han älskar mig. Sedan gick han tillbaks till bilen. Jag fick kämpa emot min instinkt att öppna dörren och springa efter honom och när jag hörde att han åkte blev alla de tusen tårar som fallit plötsligt tusen till. Nu är det över.

Det känns lättare nu. Vi har mer pengar och kan ses oftare än föregående år. Dessutom har vi båda kommit in i hur våra linjer är och vad som förväntas av oss. Våra mål är:

• Gå och lägga oss tidigt varje kväll så vi inte kommer till skolan och somnar (som hände ett antal gånger för oss båda).
• Vara uppmärksamma på vad läraren säger och koncentrera oss.

Då slipper vi plugga ihjäl oss på helgerna vi ska ses och kan ägna oss åt varandra.

Vi kommer klara detta år bättre än det förra. Och vi är ju fortfarande tillsammans efter året som gått, så det bådar gott.

Nu är alla tårar som ska falla borta. Ser nästan fram emot att komma tillbaks till skolan och få tillbaks sina rutiner. Det är dock ett ganska stort nästan.