Jag måste erkänna en sak. På något jävla vänster har jag under den senaste veckan gått och blivit en optimist. Det är ganska konstigt. Varje gång jag fått ont i magen innan har jag liksom brutit ihop och hatat mitt liv, men nu de senaste dagarna, då jag faktiskt vaknat med ont i magen, så har jag viftat undan de tankarna och gått ner med världens bästa morgonhumör! Och det är härligt.

Allt känns så mycket bättre. Inte ens skolan får mina mungipor att hänga i golvet. Man får se det från den ljusa sidan. Om tre år är jag fri. Fri att göra vad jag vill. Musikhögskolan. Yes! Och då kommer även han dära pojkvännen hem. Hoppas jag, haha! Och de personer som ibland lyckas få ner mitt humör är bara att ignorera. För jag vet att de inte har ett helt lätt liv de heller.

Man får vara glad så länge man klarar det. Sedan är det ju också tillåtet att ha sina depp-stunder då man känner sig helt patetisk, ledsen och arg. Då får man stänga av omvärlden, krypa upp i soffan och se på Love Actually. Då ska man se att man blir gladare.