Minnen


Ja... snart är nian slut. Tänkte dela med mig av lite minnen.

I första klass...
...blev jag tillfrågad "ska vi bli bästisar?" av Malin och sedan dess var vi alltså det; bästa kompisar.
...tyckte jag det var roligt att gå i skolan.
...var vi ute och lekte varje rast.

I andra klass...
...längtade jag efter att få läxor och känna mig stor.
...började jag spela piano.
...försökte jag sjunga med i engelska låtar, men med påhittade ord eftersom jag inte kunde mer än "yes", "no" och "wann (one), too (two), trii (three)".

I tredje klass...
...fick vi riktiga läxor.
...började vi lära oss engelska. De första orden jag lärde mig var bland annat älg. "Elk". Läraren hade med sig små fingerdockor nämligen. Gulligt.
...fick jag min första pojkvän. Det var jag som frågade chans om jag minns rätt.

I fjärde klass...
...uppstod 3 klasser av de tidigare 4. Jag fick nya klasskompisar, nya lärare och nytt klassrum.
...fick vi inte vara inne på rasterna utan var tvungna att gå ut även fast det regnade.
...spelade klassen king tillsammans.
...blev jag dumpad.
...bjöd jag ut Victor på bio eftersom jag gillade honom.
...gillade jag även Tim. Jag frågade chans på honom och han svarade ja och jag blev helt överlycklig.

I femte klass...
...hade vi ett tjejsamtal med skolsyster om puberteten. Yay! Man fick kakor och saft.
...började jag tröttna rätt rejält på läxorna.
...dumpade jag någon för allra första gången.
...åkte vår mentor in på sjukhus och vi fick en ny.
...åkte jag också in på sjukhus. Under hela år 2005 åkte jag in och ut därifrån till jag slutligen blev opererad!
...hade vi våra första nationella.
...fastnade Victor med knät i staketet utanför vårt klassrum så att vaktmästaren fick såga isär brädorna.
...satt vår klass i samtal med Ann-Sofi för att vi hade problem.

I sjätte klass...
...fick vi återigen en ny mentor. Eller snarare två.
...bytte vi klassrum igen.
...fick vi skåp för första gången. Vi använde dem inte mycket.
...fick vi besöka skolans café och vi kände oss jättestora!
...fastnade Anton med rumpan i skåpet. Även här kom vaktis.
...frågade Victor om vår ena lärare var gravid. Det var hon inte.
...brydde jag mig inte om skolan, men lyckades ändå få bra på prov och läxförhör.

I sjunde klass...
...bytte vi byggnad.
...fick vi många nya lärare. Lärarna hade nu olika ämnen.
...fick vi vara inne på rasterna.
...fick vi höra "VAD I HELVETE HÅLLER NI PÅ MED?!!?" och den kända frasen "7X - I say no more." från vår kära franska lärare som kom instormandes i klassrummet när vikarien gått iväg och vi satt och bankade i borden och golvet.
...blev vi ökända. Allt knas som hände stod vi ansvariga till. Och vi gllade det!
...blev jag deprimerad.
...slutade jag vara deprimerad.
...fick jag underkänt på ett prov för första och sista gången i mitt liv.

I åttonde klass...
...fick vi betyg.
...blev jag tillsammans med Victor som tydligen börjat gilla mig.
...lyckades vi sjukskriva vår mentor. Han var borta från skolan ett halvår p.g.a. utbrändhet.
...ägnade man inte så mycket tid åt att höja sig.
...gjorde Victor och jag slut efter 5 månader.

I nionde klass...
...fick vi börja leta gymnasium.
...blev Victor och jag tillsammans - igen.
...började klassen så smått delas upp i grupper p.g.a. en viss händelse.
...bytte min bästa kompis klass och bröt kontakten med mig och några andra p.g.a... ingen aning varför. Det är fortfarande ett mysterium.
...blev jag del i skolbandet där det redan fanns massa sköna människor.
...började alla bry sig om betygen. Man började kämpa.
...fixade vi vår klasströja. Jag gjorde trycket! Den kända frasen "7X - I say no more." byttes ut till "9X - I say no more." och fick sin fina plats på skoltröjan.
...utsågs skolbandet till Mölndals bästa skolband 2010!
...köpte vi alla balklänningar och kostymer.
...lyckas jag förhoppningsvis komma över 300 poängs gränsen.
...längtar jag mer än någonsin till sommarlovet samtidigt som jag inte riktigt vill att nian ska slut.

Tro det eller ej, men jag kommer faktiskt sakna grundskolan och alla goa människor som trots allt alltid funnits omkring mig. Kommer framförallt sakna vår klass och vår sköna attityd. "Vi skvallrar aldrig." "Hata vikarier. Få bort dem till varje pris." och slutligen "Det var inte vi, det var 8Z"

Nu bär det av mot framtiden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0