Äntligen är jag hemkommen från skolan. Äntligen är jag någorlunda torr. Äntligen kan jag andas igen.

Den klarblå himmel och strålande sol som i morse väckte mig har plötsligt växlat om till regn, regn och regn. Hur mysigt som helst! Har längtat hem hela dagen. Mår inte så bra fysiskt, men ändå inte tillräckligt dåligt för att jag ska kunna ha det som anledning och sticka hem från skolan, så det suger.

Just nu är jag sur som en citron. Min thaimat blev till fiskbullar och jag har lite småångest över att jag ligger efter i fysiken och borde räkna lite. Ska kanske ta och göra det nu, så att jag sedan med gott samvete kan se OTH och Idol och äta popcorn. Guldkant i vardagen, eller vad är det man kallar det? Citronkänslan försvinner säkert när jag fått pluggat lite.

Alla de där tankarna man har i skolan - som att man planerar att dra ner täcket från sängen, poppa popcorn, bunkra upp med chips, släcka i hela huset och sätta på Härskarringen-filmerna - tycks försvinna så fort man sätter foten innanför dörren. Går alltid runt i skolan och verkligen drömmer mig iväg... eller ja, drömmer mig hemåt. Ständigt sneglandes på klockan för att avgöra hur mycket närme fritiden har kommit. Funderandes på om jag ändå inte mår tillräckligt dåligt för att sjukanmäla sig och ta bussen hem. 99 av 100 gånger stannar jag kvar, är duktig naturare och koncentrerar mig på lektionerna. Men ändå försvinner tankarna i väg på annat håll...

Passande bild till Härskarringen. Mähähä.