Det gick enligt dem till såhär:

Pappa och bror skulle ta bilen till elljusspåret för att springa, men när de kom utanför dörren upptäckte de en stor älg som stod och tuggade på vårt minimala äppleträd. Pappa fick rycket och började klappa för att skrämma iväg den – vilket inte fungerade – så han började gå mot den istället, fortfarande klappandes. När han var på andra sidan trädet (2 meter från älgen) fick älgen syn på pappa och fick rycket den med! På 2 röda sekunder var älgen bredvid pappa och pappa fick panik. I samma stund som älgen halvt ställde sig på bakbenen kutade pappa iväg bort mot vår sten som är belägen mitt på gräsmattan. Men..! Otur i oturen så halkade han omkull! Älgen, som fortsatt efter honom när han sprungit iväg, tappade intresset när han ramlat och lunkade istället nöjt iväg till sina två föl.. kalvar.. älgkalvar va? Ja, älgkalvar.

Han fick i alla fall en rejäl utskällning av mamma sedan. Pappa alltså, inte älgen. Jag skrattade mest.