Ibland kan det kännas så fruktansvärt hopplöst att gå dag ut och dag in och bara göra samma sak hela tiden. Plugga. Och jag vet, jag vet, jag blev erbjuden att byta till estet, jag hade min chans och ska egentligen inte klaga, men nu gör jag det ändå! För det är ju inte så att jag klagar på natur. Jag vill skriva av mig, jag vill få utlopp för min trötthet och mina tankar. För jag tänker en hel del.

De senaste dagarna har jag gått och tänkt tillbaks på en hel del gamla minnen. Det började i lördags när vi körde "Jag har aldrig". Då kom jag att tänka på en promenad jag tagit en gång, med en viss person, en viss kväll. Och jag hade helt glömt av det! För det var inget vanligt minne – ni vet, sådana som lätt fastnar i hjärnan för att det var så vackert eller liknande – det var bara något helt random. Inte så märkvärdigt liksom. Just av den anledningen att jag börjat tänka på det inte så märkvärdiga minnet så kan jag inte sluta tänka. Det förflutna är nutid just nu och det är jättejobbigt! Tror jag behöver en paus från allt.

Behövde bara skriva av mig.

God natt.