Är så besviken. Jag som trodde att jag skulle tåla Bonny, men nehej, sådan tur ska vi inte ha. Ska dit ännu en gång för att trippelkolla att jag verkligen inte tål henne. Har hittills varit inne i huset med alla katter och mina päron säger att man kan tåla olika katter olika bra, så ska testa med att vara ensam med Bonny. Får inte hoppas på för mycket. Då blir det bara ännu mer besviket när jag får klart för mig att jag är för allergisk.

En annan grej jag går och tänker på är pojken min. Det har gått alltför lång tid sedan vi senast sågs och jag vill bara att han ska komma hem just nu. Behöver det. Behöver krama honom.

Jag vet inte vad jag har i huvudet just nu. Svara "vet inte" på allt nu för tiden och det har börjat bli ett uppriktigt svar. För jag vet inte. Och även om jag skulle veta så hade jag inte orkat tänka efter tillräckligt mycket för att få fram ett svar.