Beslutsångest
Är så nere. Vet inte varför. Det kan väl bli så ibland bara.
Jag vill inte vara så bunden till skolan som jag är, men ändå måste jag gå. Utan gymnasiet har jag ingenting att erbjuda i framtiden. Jag vill ligga på en filt på grönt gräs i sommarsolen, gå upp i den tid jag vill på morgonen och göra vad jag vill.
Och sedan beslutet om estet och natur... Hur ska jag göra? Jag vill byta, men jag vill inte byta. Jag vill gå natur för att det är lättaste lösningen. Jag vill gå estet för att det är lataste lösningen (och för att mitt hjärta brinner för musik). Om jag gick kvar på natur skulle jag kunna gå kurser och grejer, fortsätta syssla med musik vid sidan av, ha kvar den sköna klassen jag går i nu och ta studenten med mina 94:or. Om jag bytte till musik hade mitt psyke älskat mig. Jag hade fått lära mig sådant jag vill och göra det jag vill göra med mitt liv.
Jag avskyr skolan. Avskyr.
Blir så förbannat otrevlig när jag inte mår bra.
Kommentarer
Trackback