Ibland kan jag få sådana ögonblick då jag verkligen inser hur mycket vissa personer betyder för mig. För en stund sedan kom jag att tänka på Johan. Han är inte hemma just nu – han är och grillar med några kompisar – och mina tankar började sväva iväg till att något skulle hända honom medan han var iväg. Har saknat honom de 4 veckor han varit på läger och jag är så tacksam över att få ha en sådan bror. För han är så snäll och omtänksam och minst lika konstig som jag. Fast sådana här saker får jag inte säga eftersom jag är hans syster. Jag ska ju låtsas hata honom och bara tjaffsa så fort jag får chansen. Haha, nej, men jag tror ni förstår. Det är inte alltid man inser hur mycket en del personer betyder för en och bland kan det vara värt att ägna en tanke.

Filmen började för 3 minuter sedan igen så ska nog återgå till den. Hej så länge.