Som den dagen vi slutade tidigt och jag gick hem, satte mig utomhus, lutad mot dörrn i uppvikta jeans och linne. Trots att det bara var 12-15 grader värmde solen mina slutna ögonlock och jag bara njöt.

Eller när vi febrilt försökte fixa en överraskningsfest till Johannes när han fyllde år. Haha, stackaren trodde vi dissade honom totalt när han upptäckte att alla förutom han själv var hemma hos mig, men sanningen var att vi planerade. För honom. Och när kvällen som alla längtat efter kom och det bara var jag som skulle vara med honom, hos honom, gick allt som smort. Hans föräldrar och syster skulle ut någonstans och vi hade fått dem att säga att deras larm gått sönder, så att han inte skulle sätta på det när han och jag gick ut på promenad. Och allt gick som planerat. Han och jag gick ut - utan att starta larmet - och promenerade. Jag hade ständig kontakt med Tim om hur det gick. De hade vält ut en blomkruka så att det låg jord över hela golvet, haha, så de hade panik och letade efter en dammsugare. Till slut skulle vi gå hem till honom igen och de gömde sig i det lilla tv/spel-rummet med lampan släckt. Johannes första kommentar när vi kom in var "Ska vi äta tårtan som står i kylen?" och jag kunde knappt hålla mig för skratt. Trots att det var otroligt frestande att säga ja, bara så att de andra skulle få trängas inne i det där rummet ett tag till, sa jag nej. Han gick mot rummet och öppnade dörren och ett stort vrål ljöd ut därifrån. "GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN JOHANNES!!!!!!!" och han bokstavligt talat flög 2 meter bakåt.

Eller den gången då jag och några kompisar satt i solen på en bänk, lite sådär halvsvalt i luften, men ändå solandes. Jag hade dragit upp jeansen till ovanför knäna och väl hemma upptäckte jag att jag hade fått världens snyggaste bränna. Den slutade som sagt strax över knäna och hålet i jeansen som jag hade på låret hade givit mig en stor fet röd fläck av bränna även där.