Nyss hemkommen från ett random sjukhus. Nä, så random är det väl inte. Men hemkommen är jag.

Magutredningen fortsätter. Var ju och pratade med en läkare på någon vårdcentral i höstas och de tog prover och pratade men de kunde inte förstå vad det var, så de skickade mig till ett sjukhus istället. Där var jag idag.

Vi pratade med en ny läkare - som för övrigt faktiskt var mänsklig till skillnad från de flesta andra doktorer - och jag var tvungen att dra upp allt igen; när jag brukar ha ont, hur jag har ont, vad jag gör när jag fått ont och vad jag tror att jag får ont av. Det gamla vanliga alltså.

Hon sa något om att det ena magontet jag har kan ha något med mina magmuskler att göra. Vaddå? tänkte jag. Är jag för biff? Tro det eller ej, men jag har faktiskt helt okej magmuskler! Eller magmuskler och magmuskler. Snarare muskler i magen. Fick faktiskt VG i situps eller något, häh. Så det kan inte vara så att de är för klena. Faktiskt. Måste vara så att jag är för biff... Så är det nog. Men hon nämnde ingenting om det sedan när jag pratade vidare, så då måste jag väl sagt något som tytt på att det ändå inte var det.

De bestämde att jag skulle ta prover. Nästa gång. De ville ta prov i armen. Blodprov. Och jag vägrar. Har jag nämnt att jag har en smärre fobi mot sprutor (snarare kanyler)? Inte det? Det har jag! De får vara så snälla och sticka mig i fingret i stället. Punkt.