Det är över. Trots känslan att mitt liv slutade med det här provet, att ingenting skulle komma efteråt, så sitter jag här igen och skriver till er. Är det inte otroligt? Och provet är förbi.

Provet gick tillräckligt bra för att jag ska kunna hoppas på ett MVG, men ändå inte tillräckligt bra för att jag ska kunna få det - tror jag. De frågorna med "MVG-kvaliteer" hade jag massor med tvivel på, men nåja. Får väl vänta och se vad det blir för resultat.

Nu sitter jag alltså här med känslan av att det är lov i kroppen. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, mer än att jag kommit över den där stora feta väggen som separerade mig från lovet. Trots att jag har två prov kvar så var det detta som var störst och jobbigast. Vet heller inte hur jag ska förklara för er, så jag ritade en bild.



Där var bilden. Hoppas ni förstår. Nu ska jag träna! Kram!