Victor är spårlöst försvunnen. Efter att vårt samtal bröts igår när han var på väg hem (han gick) vid 11-tiden, så har jag inte kunnat få tag på honom. Och nu är hans mobil död så... usch. Han ska allt få förklara sig när vi ses. Det är inte roligt att vara orolig, framförallt när ingenting hänt. Hoppas jag.

Detta inlägg tog 30 minuter att skriva. Va fän! Nu ska jag ner och äta (det känns som jag äter hela tiden enligt min blogg).

Det är måndag förresten. Se till att för en gångs skull njuta riktigt ordentligt av den. Ni är lediga.

Kram.