Luften känns spänd, varm och tjock, som att åska är på väg. Jag hoppas så innerligt att det åtminstone blir ösregn ikväll. Då kan jag sitte ihopkrupen i soffan under en filt, se film och äta massor med onyttigheter. För det är vad jag känner för just nu. Äta, massor.

På tal om att äta. Jag har aldrig riktigt förstått grejen med att tröstäta. Kanske för att jag aldrig känt begäret att proppa i mig en liter glass eller vad det nu är man tröstäter. En gång var jag dock ledsen över ett proc som gått skit, tror det var i nian, så jag gick hem och bakade sockerkaka. Sedan åt jag utan svårigheter upp den. Förutom det jag råkade bränna, vilket inte gjorde mig gladare direk, haha.

Men nu känner jag för att äta. Kanske inte tröstäta, men äta äta äta. Bara för att ha något att få tankarna på.

Vissa säger att jag tänker för mycket. Det kan säkert vara så, att jag överarbetar allt in i minsta detalj och inte kan släppa taget om det förrän jag helt förstått allt den tanken innebär. Ibland kan jag bli förbannad på det. Som när jag äntligen slutade tänka på en sak och sluppit ångesten i flera månader. Så plötsligt råkade jag tänka en endaste tanke om detta och vips var jag tillbaks på ruta ett. Då ville jag bara lägga mig under täcket och somna om igen.

Kanske är det ett tröstäta-begär jag känner nu. Eller så kan min längtan efter mat helt enkelt bero på att jag inte ätit något sedan 12, vilket då var några futtiga pannkakor. Antingen eller.