Vaknade prick 10.00 och hade planer på att äta frukost och hoppa in i duschen innan min Victor skulle komma hit vid 12, men 10.01 ringde det på dörren. Mamma var och handlade så det var bara jag och Johan hemma (pappa äro utomlands), så med andra ord var det jag som var tvungen att gå ner och öppna.

Nyvaken med håret åt alla håll och endast iförd en stor, rosa t-shirt släpade jag mig nerför trappan för att öppna åt den väntande pojken utanför. Med ett klickande ljud låser jag upp dörren och och öppnar. Där står han, med ett praktfullt leende och granskar den sömniga Sofie.

"Jag hatar dig" muttrar jag surt och han börjar skratta.

Det finns inte ord för att beskriva den känsla som fyller mitt bröst när jag återigen får känna hans armar om mig. Efter att endast ha fått se varandra på skype och höra varandra i telefon börjar man så smått tro att han är inbillning. En påhittad människa som finns där ute, som man vet älskar en och vet att man kommer få träffa igen. Så det är rätt overkligt när han verkligen står där, i hallen och sparkar av sig skorna.

Denna lördag har jag alltså tillbringat med min älskling - som ni såg förut gästbloggade och kallade mig bitch. Och nu väntar oss 5 dagar tillsammans. 5 underbara dagar.