Satt och skulle plugga matte. Började med de lättare uppgifterna på den första delen - A. De första 5 talen gick lätt att räkna ut och jag hängde med på allt, men så kom tal 6. I A-delen! Den gick inte att lösa, fick inte rätt svar. 7. Inte heller den gick. Och inte 8. Och 9. 10. 11. Det tog stopp. Jag läste igenom massor med uppgifter, försökte komma på lösningar, sätt som man kanske kunde räkna ut dem på, men nej. Aldrig fick jag rätt! Jag kunde ju i princip ingenting till provet i morgon. Och jag ska vara en naturare. En naturare kan matte. Det är ju det vi kan! Vi är duktiga elever som får toppbetyg på allt. Eller?

Det kändes så otroligt tungt och jobbigt att jag bara slängde matteboken i soffan och gick upp på mitt rum, la mig på sängen och slöt ögonen. Snart kände jag tårarna bränna under ögonlocken och jag brast ut i gråt. Tårarna bara forsade. Där kom all den ångest jag känt för att gå natur. All stress jag har i mig dag ut och dag in över de läxor vi får, över den press man känner att alltid prestera bra och den stressen jag har känt över att inte passa in, att inte få kompisar i den nya klassen. Om man tänker på det är det egentligen helt sjukt. Skolan tar upp så otroligt mycket av ens liv. Det är inte längre att man går till skolan och sedan hem igen. Nu är det att man går hem från skolan och sedan tillbaks.

Jag platsar inte i natur . Trots att jag presterat bra i högstadiet betyder det inte att jag klarar av att prestera bra på gymnasiet. Platsa på natur. Jag gillade NO-ämnena och matten i högstadiet och gjorde bra ifrån mig i dessa ämnen, men nu är framförallt fysiken, men även matten, helt förändrad och det inte kul längre. Skolan har påverkat mig hela terminen. Jag är inte Sofie längre. Förut var jag jämt glad och på senare tid har ni kanske märkt att jag tappat lusten att skriva här. Tappat orken att ge glädje åt mina ord jag knappar in. Jag har bara blivit allmänt surare och det är ingens fel alls. Det är gymnasiet som suger upp all min ork som en jävla tvättsvamp suger upp vatten.

Jag vill inte bli någonting som egentligen kräver att man har gått natur. Jag kommer bli något som det räcker med att man gått estet. Jag vill jobba med något som gör mig lycklig. Jag skulle inte klara av att bli någon forskare eller kontorsknutte och behöva masa mig till jobbet i depression. Jag vill se på framtiden med ett leende på läpparna.

Jag älskar musik. Det är det jag vill syssla med. Vad fan gör jag på natur egentligen. Allt var bättre förr.