Ibland är det fint

Ibland är det fint att hjälpa en vän. Oftast är det fint. Framförallt om det är en gammal fantastisk vän.
-
Var duktig och cyklade till brors fotbollsmatch idag. Det var en bortglömd känsla att stå där och blicka ut över den gröna planen med ivriga fotbollsspelare jagandes en boll. Jag själv har aldrig helt förstått känslan man måste ha för att vilja jaga en boll i en timma bara för att få in den mellan två stolpar med ett nät fastspänt i mellan. Kanske är det kicken man får när man äntligen lyckas. Äntligen lyckas göra mål. För då gör man mål för hela laget. Jag kan se glädjen och stoltheten i min brors ögon när han lägger mål. Han är oftast back, så när han väl är något annat och lyckas göra det där åtråvärda målet skiner hans ansikte upp som en sol och han joggar stolt, om än lite blygt, över planen med kompisarnas glada klappar och utrop omkring honom. Då är jag som storasyster som lyckligast. När han är sådär skitglad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0