Jag har upptäckt att det hela tiden måste hända någonting i mitt liv. Jag har svårt att bara ta en dag i taget och leva i nuet som vissa kan. Fram till nu har jag alltid haft någonting som ska ske, någonting att se fram emot. Nu sitter jag här och pluggar konsumentkunskap, instängd på mitt mörka rum med neddragna persienner och... ja, jag gör inget mer. Lyssnar på John Legend också.

-

Mina drömmar är döda, jag lär aldrig kunna bli regissör. Okej, möjligtvis en medioker en, men jag lär aldrig kunna uppnå de där toppregissörerna som får göra mästerverken.

-

Jag har fastnat i en grej som suger så jävla hårt.

-

Blä, fasiken vad deprimerad jag låter, men det är jag faktiskt inte. Ville bara klaga lite.

-